Ett mycket trevligt tidsfördriv jag nyligen har funnit är att sitta vid pianot och spela igenom låtarna i en sångbok, men göra om de som går i dur till moll, och de som går i moll till dur. Bä bä vita lamm gör sig fint i moll, och Vem kan segla förutan vind blir ganska klämkäck i dur. Här har jag hastigt spelat in en mollversion av Stilla natt:
(För övrigt känns det bra att äntligen ha postat den obligatoriska bob hund-citatrubriken.)
Hörnet Södermannagatan/Folkungagatan. Kommentar tämligen överflödig.
achtung sie verlassen jetzt sofo
Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag en ansenlig mängd kassettband hittade på loppisar och second hand, som jag har klippt och klistrat i för att skapa nya berättelser av. Jag postade två hopklipp i det inlägget och här är två till.
I en intervju mellan en kvinnlig journalist och en manlig musiker infann sig en viss… sensuell stämning. (klick)
På vad jag tror är en ljudinspelning från ett tv-program pratade en man en hel del om judar. Jag gav Jesus en mer betydande roll: klick
Bjuder på en ständigt lika aktuell bild från det senaste fanzinenumret.
Mycket tack vare inspiration från The Books, har jag sedan närmare ett år roat mig med att samla på kassettband jag hittar i second hand-affärer. Vissa inspelade av utbytesstudenter på 70-talet, andra exempelvis radioprogram och instruktionsband. Dessa har jag i sin tur roat mig med att spela över till datorn, och klipp-och-klistrat ihop mina egna tolkningar av.
Ett band som guidade lyssnaren genom Gamla stan i Stockholm blev till A walking tour of history. Lär dig lite om årtal och årtionden: klick
Ett annat band innehöll en intervju från 1961 med en gammal norrlänning som pratade om sin uppväxt. Min sammanfattning är bara aningen mer enahanda än originalet: klick
Utöver mitt tidigare omtalade soundtrackprojekt, har jag insett att ytterligare en skiva jag hade planerat att spela in med all sannolikhet inte kommer att bli klar. Bilden ovan är det tänkta omslaget.
En av låtarna (tryck här) var aldrig tänkt att innehålla mer än piano, så den versionen jag släpper här nu är mer eller mindre identisk med hur den hade låtit på skivan.
En annan av låtarna (tryck här) skulle ha fått ett större arrangemang, men gör sig väldigt bra i den här enkelt inspelade pianoversionen. Det är samma låt som jag postade en syntversion av i inlägget i länken ovan.
Julian Assange är våldtäksman och Ola Lindholm knarkar. Det är sant, för det har jag läst i tidningen. Rättegång, domstol, bevisprövning? Usch, det är så tråkigt och komplicerat. Det är väl mest bara ett byråkratiskt traggel som bara jurister behöver bry sig om?
… verkar många resonera. Helt felaktigt, naturligtvis. Det må vara frestande att utifrån vad media berättar spekulera i en misstänkt brottslings eventuella skuld, men det är att lura sig själv. Saker är alltid mer komplicerade i verkligheten än det framstår som på nyheterna, och att lita mer på förenklade och ofullständiga andrahandsuppgifter än på den demokratiska rättsprocessen är ett betydligt större hot mot vårt samhälle än sexuella övergrepp och kokain.
Enligt den logiken är rättsväsendet överflödigt, för gemene man – försedd med uppgifter från tidningar och tv – är ju minst lika kvalificerad att avgöra om en misstänkt är skyldig eller inte.
I linje med mina tidigare försök till folkbildning medelst satir lät jag affischer på Stockholms gator illustrera den logiska följden av denna märkliga syn på rättvisa. Klicka så blir den jättestor:
(Thomas Magnusson är naturligtvis fiktiv, och mannen på bilden är ett hopklipp av ögon, näsa, mun och huvud från flera olika personer.)
Var man än befinner sig i Stockholms tunnelbanenät, behöver man inte vrida sig många grader för att se en av de tusentals övervakningskameror som ska skydda oss från alla hemskheter vi annars kunde råka ut för. Skadegörelse och ficktjuveri, misshandel och terrorism.
Övervakningen sker ”för din trygghet”, intygar SL informativt via dekaler uppsatta på tunnelbanevagnar och stationsväggar. Så behjärtansvärt. Det är för min skull!
Men syna det närmre: har jag något att säga till om i frågan? Nej. Det är SL som har bestämt vad trygghet innebär. Jag ska känna mig trygg när kameror riktas mot mig från fler håll och kanter än jag kan hålla räkningen på, annars är jag en anomali till resenär, motvilligt insläppt genom spärrarna med en misstänksam blick.
Men SL vet ju vad som är bäst för mig. De är dock lite otydliga med sin information. För att förtydliga för alla resande har jag nu sett till att åtminstone 250 dekaler säger det de egentligen menar: ”Kameraövervakning med inspelning – för ditt eget bästa”. (Klicka så blir de stora.)
