Etikett: observerat

Retur & tur

Skriven av – 9 april 2012

Sen jag flyttade från Stockholm har jag inte gjort några irriterade och uppläxande gatukonstverk som förr.  Inget fel på viljan, men den går inte längre hand i hand med inspiration som bara matar på så fort man känner för att jobba lite.  I Stockholm gick det per automatik.

Resan ut på landet över påsken innebar en kort vistelse i min gamla stad, och direkt jag klev av på station insåg jag vad skillnaden är: det finns mycket mindre att hata i Lund.  Inga roterande reklamplakat som klankar ner på mig som inte handlar dyra kläder sydda av fattiga barn.  Inga kolkraftsdrivna blinkande skyltar som talar om för mig att jag bör konsumera sönder naturen för allas välbehag.  Ingen nolltolerans mot någonting.  Om man lyfter blicken från backen ser man liv och inte mord.

Jag får ta och vända runt i myllan och hitta något annat att hata här så det blir lite fart påt.  Tror jag kan ha hittat något redan.

Kludd på tåget.

Mitt smultronställe i SAOL

Skriven av – 19 november 2011

Om man stirrar tillräckligt länge på bara den där raden börjar tanken ganska lätt göra sitt.  Rekonstruerar fram sig en hel ordbok med bara tralala och hoppsansa.  Jag tycker det är lite fint, att Svenska akademien högtidligen sammanträder för att bestämma sig för om fallerallanla ska hänvisa till fallerallan eller strykas helt.  Om det inte är dags att modernisera ordlistan med några färska inlån, som woohoo och trololol.  Peter Englund agiterar för sin sak, men Sture Allén motsätter sig.  Dispyten når ingen lösning den här gången, men man har i alla fall enats om föra in åhåhå mellan åhå och åhåjaja.  Kristina Lugn ville ändra definitionen av rajdidaj från rajtantajtan till rajraj, men den idén vann inget gehör.

Verkligheten smyger sig via tralla och trallgolv sakta på, och framme vid tranbär är illusionen bruten.

Mina blandband

Skriven av – 23 september 2011

Jag har för vana att sätta ihop blandband (på cd) och skicka till mina brevledes vänner.  Mixtapes säger vissa, men det är väl dumt när vi har ett svenskt ord som dessutom rimmar.

Även om jag gärna vill se mig själv som lika praktiskt som teoretiskt vurmande för likabehandling av könen så drabbades jag av en obehaglig insikt när jag tittade igenom mina senaste spellistor:

  1. Man
  2. Fyra män och en kvinna
  3. Man
  4. Män
  5. Män
  6. Män
  7. Män
  8. En man och en kvinna
  9. Man
  10. Man
  11. Man
  12. Man

Nästa är knappast bättre:

  1. Två män och en kvinna
  2. Man
  3. Män
  4. Män
  5. Män
  6. Man
  7. Man
  8. Män
  9. Kvinna
  10. Man
  11. Man
  12. Män
  13. Män

Och det fortsätter i samma stil:

  1. Man
  2. Tre män och en kvinna
  3. Män
  4. Fyra män och en kvinna
  5. Man
  6. Man
  7. En man och en kvinna
  8. Man
  9. Man
  10. Män
  11. Man
  12. Man

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.  Försvara mig tänker jag inte göra.  Förklara mig känns lika lönlöst.  Jag kan bara lova att bättra mig och att nästa blandband ska innehålla minst lika många kvinnliga som manliga musiker på varje spår.

Vill man dra några allmänna lärdomar av detta står det en fritt.

DN i söndags

Skriven av – 7 september 2011

Polisen är i färd med att installera kameror på sina bilar som fotograferar registreringsskyltar på fordonen omkring, som kollas upp automatiskt mot deras register.  I DN:s artikel bjuder Björn Lidö, enhetschef på Rikspolisstyrelsen, på det mest klarsynta uttalandet från en övervakningsförespråkare på länge:

Kan det leda till ett utökat övervakningssamhälle?

– Jag kan inte se att det skulle bli det. De register som är aktuella att kontrollera mot nu kommer bara att ge svar på frågor som om bilen är efterlyst, oskattad, har körförbud och om körkort saknas, säger Björn Lidö.  (min kursivering)

Naturligtvis är de syften man har nu med att sätta upp kameror fullt förståeliga och ingenting att oroa sig över.  Det finns ingen kamera som motiveras med att ”vi ska registrera folks minsta rörelse och göra hembesök vid misstanke om olämpliga beteenden”.  Det intressanta är vad de kan komma att användas till i framtiden.

PKU-registret, som alla nyfödda barns blodprov hamnar i, skapades för medicinska forskningssyften, men fungerar nu som en behändig databas för polisen att kolla upp DNA i.  Bilder från trängselskattkameror används i brottsutredningar.  I England används terrorlagstiftning för att spionera på högljudda barn, graffitimålare och tjuvfiskare.

Så vad garanterar att polisbilskamerorna om några år inte används för att kartlägga misstänkta rörelsemönster eller se till att trafikanterna duktigt knäpper sina säkerhetsbälten?  Och när vi vant oss vid det till den grad att man utan protester kan installera nya kameror med detsamma som uttalat syfte, vad är nästa oannonserade ändamål att utnyttja dem till?

Norge

Skriven av – 28 juli 2011

Andra har redan skrivit bra om rapporteringen från och reaktionerna på händelserna i Norge förra veckan.  Vad som först slog mig, som den lingvistikstudent jag är, var två saker:

a) Direktsändningarna från NRK var första gången på… någonsin, som jag har hört otextad norska i svensk tv.  Att det ska till en katastrof av de här proportionerna för att slippa fördummande textremsor så fort någon pratar en dialekt som skiljer sig minsta lilla från rikssvenskan.  På norsk tv kan man säga både ”Hva synes dere?” och ”Ka synes dåkker?” utan att få arga mejl till redaktionen för att någon hade mage att tala dialekt; i svensk tv textar man Skavlan när han pratar rikssvenska med tre norska ord i.

b) Vad är oddsen för att vi skulle få se direktsändningar från DR om samma sak hände i Köpenhamn?

Upprörd lapp där jag bor

Skriven av – 5 juli 2011

Jag tycker alltid så synd om den här stackars lappen varje gång jag går förbi den.  Den ville så mycket, men det gick inte.

Och om tjugo, trettio år är det väl grånade ”Stoppa bolagiseringen av riksdagen”-märken som nostalgiskt minner om svunna tider.

Klart som korvspader

Skriven av – 28 april 2011

Det här måste ju vara veckans roligaste missförstånd.