Har varit på semester.  Har funderat på en grej.  När man är liten känns ju tiden som den går fruktansvärt långsamt.  Jag minns när jag var typ sju och tyckte att en timme, en hel timme, var rent objektivt lång tid hur man än såg på det, så långt var det.  Om jag fyllde år om en månad var det ogreppbart långt fram.  Nu är ju en timme tiden det tar att stirra in i väggen innan man stänger av datorn, och man fyller år oftare än man hinner byta örngott.

Skillnaden beror förstås på hur länge man har levt.  Ju fler dagar man har lagt bakom sig, desto kortare känns varje ny man upplever.  FASCINERANDE tänkte jag och så tänkte jag att jag skulle göra en kalkylator som räknar om barndomens upplevda tidsrymder till nutidens.  Och så här ser den ut:

I de översta fem fälten matar man in till exempel 5 dygn, 14 timmar och 20 minuter (man behöver inte fylla i alla fält), och i de följande två rutorna säg, 8 år respektive sin nuvarande ålder. Då får man ut hur lång tid, med ens nuvarande tidsuppfattning räknat, de där fem dryga dygnen upplevdes som när man var åtta år. I mitt fall (jag är 22 år) blir resultatet 2 veckor, 1 dygn, 9 timmar och 12 minuter.

Tiden mellan ens femte och sjätte födelsedag känns lika lång som en åttioåring upplever 14 år och 35 veckor. Omvänt känns åttioåringens år som drygt tre veckor för en femåring. Lek loss vetja!

Jag har en till apparat. Den räknar ut hur lång tid (rent objektivt) det tar innan man (subjektivt) har upplevt en godtycklig andel av sitt liv.

Om man vill räkna ut hur lång tid det tar innan man har nått halvvägs, och räknar med att leva tills man blir åttio, då skriver man 80 i det första fältet, 2 i det andra och trycker räkna. Åtta år tar det drygt. Som standard räknar den bort de första tre åren, för dem minns man ju ändå ingenting från, men det går att ändra manuellt.

Så kul kan man ha.

(Matten bakom tackar jag användaren CCC på xkcd-forumet för, tack. Jag fattar inte så jättebra själv, och om man stoppar in extrema värden får man konstiga resultat. Allting utgår från att tidsuppfattningen förändras kontinuerligt vartefter man åldras och enbart beror av hur många dagar man levt.)

Här följer några trevliga diagram.

De gula fälten representerar alla förekomster av frasen ”av någon outgrundlig anledning” i Språkbankens konkordanser, där svensk press- och romantext finns samlad och sökbar.  De oranga fälten visar andelen förekomster av ordet ”outgrundlig” som följs av ”anledning” men inte ingår i nämnda längre fras.  De blå fälten motsvarar resterande förekomster av ”outgrundlig”, även i neutrum och plural.

Resultaten är fördelade efter källa: presstext eller romaner.  Det totala antalet förekomster av ordet i dess böjningsformer är 356, så resultaten bör tas med en nypa salt.  Det sista diagrammet visar min egen användning av ordet (källa: intuition).

En sökning på Google kunde tänkas visa hur motsvarande statistik skulle se ut i vardagligare sammanhang än tidningar och böcker, men träffräknaren är uppenbart opålitlig: 354 900 träffar på ordet totalt i dess olika former, 186 000 på ”outgrundlig anledning” och 1 300 000 på ”av någon outgrundlig anledning”.

Diagrammet visar antalet träffar på en Google-sökning på frasen ”ena med det X”, där X är ”första”, ”andra”, ”tredje”, och så vidare.

Som xkcd visade kan man inte lita på den första siffran som Googles resultaträknare visar, som visar sig vara ett rent påhitt när man går till den sista resultatsidan.  För ”ena med det sjunde” angavs ”ungefär 2470 resultat”, men vid närmare bläddring visade sig den verkliga siffran vara 46.  Gjorde man ett diagram som visade hela stapeln för ”ena med det andra” skulle skillnaden mellan de övriga resultatantalen knappt synas.  Antalet träffar för den frasen, 198 000, får nog anses vara aningen osäkert, men klart är att de är betydligt fler än för alla de andra.