Fotnot: Det stockholmska SMSlivräddare finns på riktigt, men det är inte anpassat till rådande politiska människosyn.
Etikett: samhälle
DN i söndags

Polisen är i färd med att installera kameror på sina bilar som fotograferar registreringsskyltar på fordonen omkring, som kollas upp automatiskt mot deras register. I DN:s artikel bjuder Björn Lidö, enhetschef på Rikspolisstyrelsen, på det mest klarsynta uttalandet från en övervakningsförespråkare på länge:
Kan det leda till ett utökat övervakningssamhälle?
– Jag kan inte se att det skulle bli det. De register som är aktuella att kontrollera mot nu kommer bara att ge svar på frågor som om bilen är efterlyst, oskattad, har körförbud och om körkort saknas, säger Björn Lidö. (min kursivering)
Naturligtvis är de syften man har nu med att sätta upp kameror fullt förståeliga och ingenting att oroa sig över. Det finns ingen kamera som motiveras med att ”vi ska registrera folks minsta rörelse och göra hembesök vid misstanke om olämpliga beteenden”. Det intressanta är vad de kan komma att användas till i framtiden.
PKU-registret, som alla nyfödda barns blodprov hamnar i, skapades för medicinska forskningssyften, men fungerar nu som en behändig databas för polisen att kolla upp DNA i. Bilder från trängselskattkameror används i brottsutredningar. I England används terrorlagstiftning för att spionera på högljudda barn, graffitimålare och tjuvfiskare.
Så vad garanterar att polisbilskamerorna om några år inte används för att kartlägga misstänkta rörelsemönster eller se till att trafikanterna duktigt knäpper sina säkerhetsbälten? Och när vi vant oss vid det till den grad att man utan protester kan installera nya kameror med detsamma som uttalat syfte, vad är nästa oannonserade ändamål att utnyttja dem till?
Ett västberlin på Södermalm
Hörnet Södermannagatan/Folkungagatan. Kommentar tämligen överflödig.
achtung sie verlassen jetzt sofo
Tre saker som är bättre än att ha körkort
Efter drygt tre års övningskörning (av och till), först privat och sedan på körskola, tog jag mig äntligen i kragen och gav upp. Det var naturligtvis dumt att ens börja, men bättre sent än aldrig. Om bilismens vederstygglighet kan jag inte formulera mig lika väl som andra redan gjort, men jag kan lista tre små saker som var och en är en bättre upplevelse än den missriktade nöjdhet jag inbillar mig att man känner efter att ha lyckats ta körkort.
- Att tvinga bilar att stanna när man sneddar över gatan tre fyra meter från ett obevakat övergångsställe, och ta god tid på sig, leende inombords åt att bilister alltid har moralisk väjningsplikt.
- Att kompensera det goda samvetet den billösa tillvaron ger en med att äta för mycket chips eller något annat osunt.
- Att göra saker tillsammans, till exempel åka buss och tåg.
Gyllene tåget
Bjuder på en ständigt lika aktuell bild från det senaste fanzinenumret.
Norge

Andra har redan skrivit bra om rapporteringen från och reaktionerna på händelserna i Norge förra veckan. Vad som först slog mig, som den lingvistikstudent jag är, var två saker:
a) Direktsändningarna från NRK var första gången på… någonsin, som jag har hört otextad norska i svensk tv. Att det ska till en katastrof av de här proportionerna för att slippa fördummande textremsor så fort någon pratar en dialekt som skiljer sig minsta lilla från rikssvenskan. På norsk tv kan man säga både ”Hva synes dere?” och ”Ka synes dåkker?” utan att få arga mejl till redaktionen för att någon hade mage att tala dialekt; i svensk tv textar man Skavlan när han pratar rikssvenska med tre norska ord i.
b) Vad är oddsen för att vi skulle få se direktsändningar från DR om samma sak hände i Köpenhamn?
Den logiska följden
Julian Assange är våldtäksman och Ola Lindholm knarkar. Det är sant, för det har jag läst i tidningen. Rättegång, domstol, bevisprövning? Usch, det är så tråkigt och komplicerat. Det är väl mest bara ett byråkratiskt traggel som bara jurister behöver bry sig om?
… verkar många resonera. Helt felaktigt, naturligtvis. Det må vara frestande att utifrån vad media berättar spekulera i en misstänkt brottslings eventuella skuld, men det är att lura sig själv. Saker är alltid mer komplicerade i verkligheten än det framstår som på nyheterna, och att lita mer på förenklade och ofullständiga andrahandsuppgifter än på den demokratiska rättsprocessen är ett betydligt större hot mot vårt samhälle än sexuella övergrepp och kokain.
Enligt den logiken är rättsväsendet överflödigt, för gemene man – försedd med uppgifter från tidningar och tv – är ju minst lika kvalificerad att avgöra om en misstänkt är skyldig eller inte.
I linje med mina tidigare försök till folkbildning medelst satir lät jag affischer på Stockholms gator illustrera den logiska följden av denna märkliga syn på rättvisa. Klicka så blir den jättestor:
(Thomas Magnusson är naturligtvis fiktiv, och mannen på bilden är ett hopklipp av ögon, näsa, mun och huvud från flera olika personer.)
















