Ibland förstår jag inte varför någon någonsin gör något annat än sitter och lyssnar på The Books.
Bandet, om man nu ska kalla det det, består av två… män, som träffades av en händelse i New York för tolv år sen. Båda hade gjort experimentell musik innan, men började med sitt gemensamma projekt göra mer lyssningsbara grejer.
Debuten Thought for Food från 2002 beskrevs av Pitchfork som bestående av folkgitarr, stråkar, röstsamplingar och tystnad. Den stommen har varierats en aning på de följande tre skivorna, men det går aldrig att ta miste på att det är samma personer som ligger bakom.
Den mest utstickande beståndsdelen är samplingarna. Även om de flesta The Books-låtar inte innehåller någon sång kan de knappast kallas instrumentala. Det finns alltid en mänsklig närvaro i och med röstfragmenten som kan bestå av enstaka ord (”INDEPENDENT! INDEPENDENT!”) eller längre fraser (”If you work very hard, my boy, some day you may become… uh… women.”).
Hur okonstlat samplingarna vävs in i musiken illustrerar Be Good to Them Always (från Lost and Safe, 2005), där sjungna rader i en senare vers visar sig vara lösryckta citat:
Något The Books har, som alltför många artister saknar, är humor. Den lyckas de kombinera med djupa, existentiella textrader och lånade röster som förföljer en i tankarna från första gången man hört dem. Take Time (från The Lemon of Pink, 2003) är kanske ett av de bästa exemplen på en sådan låt, som på något vis samtidigt är stor komik och ett musikaliskt konstaterande lika stort som livet självt.
Och ändå är det i grund och botten väldigt inrutat och nördigt. The Books är ett akademikerband. Jag kan inte komma på några andra som med sådan självklarhet kan sjunga rader som:
Most of all, the world is a place where parts of wholes are described
within an overarching paradigm of clarity and accuracy.
The context in which makes possible an underlying
sense of the way it all fits together,
despite our collective tendency not to conceive of it as such.
(Smells Like Content, från Lost and Safe, 2005)
Det finns ingen omedelbar anledning till detta inlägg. Men se det inte som ett musiktips, se det som en stark rekommendation. Lyssna på The Books. De spelar i Köpenhamn den sjunde maj. Jag kommer att vara där.
Avslutningsvis en video som visar att de även kan göra catchiga hitlåtar (I Didn’t Know That, från The Way Out, 2010):
