Ett mycket trevligt tidsfördriv jag nyligen har funnit är att sitta vid pianot och spela igenom låtarna i en sångbok, men göra om de som går i dur till moll, och de som går i moll till dur. Bä bä vita lamm gör sig fint i moll, och Vem kan segla förutan vind blir ganska klämkäck i dur. Här har jag hastigt spelat in en mollversion av Stilla natt:
(För övrigt känns det bra att äntligen ha postat den obligatoriska bob hund-citatrubriken.)
det låter ju hemskt mycket bättre än original-visan, tycker jag. Himla bra gjort!
Tack så mycket! Den får en viss tyngd i moll…