Kategori: Okategoriserade

Hej då, välkommen vidare

Skriven av – 11 januari 2014

Har väl skrämt iväg de sista små läsarna vid det här laget, efter ett drygt kvartals tystnad, men för sakens skull vill jag avsluta meningen med punkt.  Jag kommer inte uppdatera här något mer, bloggen har spelat ut sin roll.  Det mesta som hör hemma här har jag slutat producera, fansinet får anses nedlagt.  Jag har för avsikt att skala ner min kreativitet till styrfart men inte mer.

Här är min soundcloud: SOUNDCLOUD
Här är min bandcamp: BANDCAMP

På den första lägger jag upp lite smålåtar ibland och på den andra kommer det komma upp en hel skiva till så småningom.  Den kommer låta som om [ingenting] och Vit päls gjorde covers tillsammans på Hanna Hirsch-låtar skrivna av Vasas flora och fauna.

Hej då.

Recension av fansinet Pellucid Occlusion

Skriven av – 10 augusti 2013

Nedan följer en recension av fansinet Pellucid Occlusion, av Martin Hollmer.  Utkommet i år, finns säkert ex kvar.  (Jag har ett extra!  Bytes mot något åtråvärt.)  Kontakta honom på martin.hollmer@gmail.com och se hans blogg på martinhollmer.blogspot.com.

16:42

Saker jag inte gillar:

- Jävla hippieflum
- När folk ska vara så jävla överlägsna och säga att ”men vi vet ju faktiskt inte allting om hur världen fungerar, så det kan ju [lika gärna] vara så här, dvs helt jävla löjligt ockultpsyko” eller ”men för MIG kanske världen fungerar så här”

Okej, det jag stör mig på är när folk inte kan eller vill skilja på

a) hur världen faktiskt fungerar,
b) vår fenomenella uppfattning av hur världen fungerar, och
c) mänskliga konstruktioner och metaforer för hur världen fungerar, som tjänar ett visst känslomässigt, religiöst eller praktiskt syfte.

Jag menar inte att världens objektiva konstitution är den enda relevanta. Jag tror*, även om min specifika ståndpunkt i just den här frågan inte är central, att det objektiva är i allt väsentligt bortom människans räckhåll, och att vår fenomenella uppfattning av världen är det enda vi kan luta oss mot. (Dvs. ”det där är ett bord, kärlek finns, jag hör ljud”; även sånt man måste göra grundligare undersökningar för att ta reda på, som fysikaliska fakta om atmosfären på Venus osv, tillhör vår fenomenella uppfattning av världen.) Merleau-Ponty, George Lakoff mfl ger många bra exempel på effekter i vår upplevelse av världen som uppenbart grundar sig i vår mänskliga beskaffenhet hellre än någon objektiv egenskap i världen; ta exemplet med en röd fläck på en vit vägg. När vi ser fläcken har vi upplevelsen att det vita ”egentligen” sträcker sig bakom fläcken, att det röda avbryter ett kontinuerligt fält av vit färg. Den uppfattningen har ingen objektiv grund (åtminstone inte i någon objektivitet bortom människans egen sammansättning), men är ändå fullt sann och verklig. Det är en subjektiv upplevelse av världen med bas i hur människan som varelse fungerar.

Gränsen mellan b) fenomenell upplevelse och c) instrumentell metafor kan vara grumlig. Distinktionen är kanske inte alltid jätteviktig att göra. Spekulativa funderingar av typen ”tänk om det finns en världsande”, ”varje levande organism kanske har en osynlig aura som bara kan uppfattas i ett visst sinnestillstånd” osv är hur som helst inte några gränsfall, utan tydliga exempel på konstruktioner som skapats för att hantera företeelser som på något sätt känns problematiska. Det är inte perspektiv på världen som ofrånkomligen infinner sig i alla människor för att de är människor, utan hypoteser på en högre abstraktionsnivå (och inte hypoteser som grundar sig i opartisk observation, likt naturvetenskapliga hypoteser som också är abstrakta, men abstrakta i förhållande till vardagliga observationer såsom utökade bihang till dessa; andliga hypoteser om etersubstans osv är abstrakta utan förankring i några konkreta sinnesdata). Om b) handlar om världen så som den omedelbart uppenbarar sig för oss (och extensioner därav med hjälp av pålitliga verktyg och metoder) så är c) det som inte går att härleda till något i b), grovhugget uttryckt.

Jag är inte någon vetenskapsrunkare och avskyr såna, men jag blir jävligt irriterad när man inte vet att hålla rätt sak på rätt plats, och skilja på A och B när det behövs. I fansinet ”Pellucid Occlusion” läser jag: ”If you can discuss metaphysical ideas with people, remember to try not to persuade or make it logical. Just focus on whatever you believe in the present, in an interesting, respectful and listening way. Tell ‘em just how you feel.” (understrykning i original) NEJ! Om just den här samtalspartnern vill diskutera c) hippiespekulationer så är jag på! Men det måste för allt i världen gå att diskutera a) världens objektiva konstitution och b) världen så som den omedelbart uppenbarar sig för oss, UTAN att blanda in spekulationer som inte i första hand syftar till att ge en förståelse av hur världen faktiskt ser ut och fungerar (utan istället syftar till att fungera som verktyg i vår mänskliga samvaro och umgänge med naturen, etc).

Om jag vill diskutera metafysiska idéer vill jag kunna göra just det. Om du vill diskutera auror och schamanism är det för att du anser att det kan hjälpa dig att få styr på tillvaron och ge dig någonting att förankra dina känslor i (eller något liknande), men säg då det! Blanda inte ihop saker, blanda inte bort korten.

Rörigt som fan men jag tänker inte korrläsa och redigera om.

—–

* Obs: ”tror” som i ”jag tror att klockan är typ halv sex”, inte som i ”jag tror att Jesus är guds son”.

17:34

Att sen ”riktiga” metafysiska diskussioner om tex tidens beskaffenhet osv ofta tenderar att urarta i innehållslöst blaha är en annan sak. Det är för att folk är för inkörda på att människan skulle ha någon tillgång till universums objektiva egenskaper, vilket är höjden av hybris. Hippieflummets svaghet är i och för sig inte så annorlunda; bara för att det för dig som människa verkar skönt och praktiskt att ex nihilo postulera att varje mänsklig varelse, insekt och buske har en andlig livskraft eller vad du vill så betyder ju inte det att världen ser ut så. Det betyder att det är en praktisk konstruktion eller metafor. Och i de fall som ingen hävdar mer än så, vilket händer, så får man vara intellektuellt ärlig och erkänna det öppet: att ens hypotes inte befinner sig på samma spelplan som hypoteser om metafysiska eller fysiska fakta. Och då kan man inte heller ställa sin spirituella shakra-idé i andra ringhörnan mot såna, väsensskilda, teorier, utan acceptera att flumgrejen kan vara ”sann” på ett praktiskt, mänskligt plan, den fysiska hypotesen ”sann” på ett fenomenellt plan och den metafysiska teorin ”sann” på ett objektivt plan. Man har ingen rätt att vara självbelåten och tro att man är en större fritänkare än de där andra, för det är man inte.

17:52

Utöver det innehåller fansinet några ganska fina kollage och en snygg layout, nästan allting är handskrivet och pappret är något liggande uddaformat hophållet med jungfruben.  Tyvärr helt på engelska.

Läget?

Skriven av – 12 juni 2013

Jag hoppas ni är besvikna på mig och undrar var jag håller hus.  Kastanjegatan 7.  Jag har lite grejer på gång, måste bara ta tag i det, men har kommit lite till att jag inte bara vill göra samma jävla skit om och om igen, ni fattar.  Tills jag dyker upp igen med nya fräscha grejer kan ni kolla in Det grymma svärdet #15 som släpps snart, och ser ut så här:

Jag medverkar med en serie ni redan har läst och en låt på den medföljande kassetten.

Annars kan ni hitta mig på Skunk.  Återkommer.

Människor

Skriven av – 2 maj 2013

Nu har jag inte skrivit på jättelänge och det beror på att jag har haft roligt ändå.

Gjorde äntligen slag i saken och installerade hur som helst nyss Firefox-pluggen FoxReplace, som byter ut ord på webbsidor mot andra.  Om man kör den på Flashback och byter ut kvinna, man, tjej, kille mot människa; kvinnlig, manlig mot mänsklig osv, så blir faktiskt relationsforumet nästan helt läsbart.  Majoriteten av trådarna låter då så fullständigt löjeväckande absurda som man annars riskerar att glömma bort att de redan är i originalskick.

Några exempel:

Förakt mot lösa människor, en mänsklig instinkt?
Ja, som rubriken säger.

Är detta en mänsklig instinkt?
Alltså i våran natur att se ned på människor som har blivit betäckta av många människor tidigare?
Detta ämne har kommit upp ofta i min vänskapskrets som är skapligt stor och av alla mänskliga vänner jag har så vet jag bara 1 som inte bryr sig så mycket om en människas tidigare bagage, resten önskar mer eller mindre att människan dom inleder ett förhållande med har haft så lite partners som möjligt innan.

Känner människor kärleken lika stort som människor?
Shena!

Jag har gått runt och grubblat på en fråga ett tag nu, och det är i fall kärleken är lika stark hos människor som hos människor?
Då jag själv är människa så vet jag ju hur det är att vara kär i en människa men kan en människa sakna en människa på samma sätt som en människa saknar en människa ? eller har det helt med person till person att göra och inget med könet?

Då jag blir tveksam på att människor känner lika mycket attraktion till människor som vi människor känner till människor är då det kommer upp massor av trådar hur en människa ska ta kontakt med människor hela tiden och aldrig tvärtom… ^^

Jaja,
//Livinit up

Människor som ger ut nummer och sedan inte svarar. Hur tänker ni?
Asså vafan är det som händer! Är relativt nybliven singel och härjar en del på stan. När jag får napp på en människa så blir det sällan att man får knulla men oftare att man får ett nummer.

Nu till frågan; Hur tänker ni människor när ni ger ut ert riktiga nummer till en människa och sedan inte svarar på varken flörtiga sms eller samtal? Är ni galna?

Om ni installerar pluggen kan ni ladda ner den här inställningssamlingen till att börja med, och lägga till egna ersättningsregler om ni märker något som slinker igenom.

Moderligt Crème-Wäder (nr. 6 resp. 3)

Skriven av – 9 mars 2013

Nytt nummer av Morsan & Mötley Crüe därjämte Krämväder är här!  Krämväder är alltså fortsättningen på Glömvärld och Glemverden.  Allting är mycket förvirrande och det hoppas jag att ni bara accepterar.

56 sidor text (obs vacker typografi) och lite bild.  Innehållet är som syns på omslaget ovan: intervju med Ìxtahuele (skitbra band som alla borde lyssna på) och en introduktion till den genre de spelar; intervju även med teaterregissören Robert Gustafsson (inte den) som talar om sina konstnärliga idéer och metaidéer; noveller och halvnoveller, mer därtill.  TV-spel, anekdoter, med mera.  Med mera!

Vad ska vi säga, 14 kronor, självkostnadspris?  Det går givetvis finemang att idka byteshandel också.  Mejla mig på bong symbol bongrouge punktum com.  Kommer säkert att finnas i butik också, typ Rundgång, ganska snart.

Morsan nummer fyra och fem finns fortfarande kvar i några ex om någon känner sig sån också.

Till den det berör

Skriven av – 19 februari 2013

Den som läst Morsan 5/Glömvärld 1 och inte redan rationaliserat bort innehållet ur minnet känner kanske igen ledaren från första Glömvärld ovan.  Att jag helt opåkallat postar den här skåpmaten på bloggen nu beror på att

a) jag inte har så mycket tid att posta något överhuvudtaget men vill visa att jag lever (här är jag), och
b) nästa nummer är i görningen och kommer präglas än mer av Glömvärld.  I samband med det tillkännagivandet ville jag passa på att poängtera att manifestet ovan lider av vissa restriktioner i formuleringarna på grund av sin pastischnatur.  Ta det med en nypa sinnesvidgande salt.

Återkommer med roligare saker senare.

Tvång skare va

Skriven av – 6 januari 2013

Nu ska jag försöka mig på att nattblogga.  Orkar inte formulera snyggt, skriver rätt upp och ner för en gångs skull.

Var hemma och firade jul med familj och såna.  Det var något program på tv i tio minuter om lottovinnare i England som gjort om sina hem till monstruösa plastiga herrgårdar.  Nej, det är fan inte okej.  Det må vara deras dröm att när jag vinner snormycket pengar på lotto så där som man säger, då ska jag banne mig köpa ett jävla slott för det är jag värd så mycket övertid som jag jobbat och hämtat barnen på dagis eller något annat ska du skita i.  Inomhuspool ska det vara och hemmabio i varje rum.  Det må vara deras dröm men de har fan inte rätt att ha den och än mindre att göra den verklig.

Går med inkomsttagare från generationen över i affären och plockar fritt från hyllorna utan att titta på prislapparna.  Bröd, ost, juice, chips, ägg, oliver, vad som.  I med det i korgen.  Impulsköpa för femhundra på HM, förskojsskullköpa för tio papp på Biltema.  Och hemma själv bara på csn (”fattig student”) lever jag jävla lyxliv, kan skicka hem onödiga skivor med dyr frakt, dricka massvis med öl, betala för böcker, åka till Malmö när jag vill, till London när jag vill om jag vill det, har en dator, en kamera, en skanner.  Jag har en bostad, två paket mjölk, en kastrull och en stekspade.  Och pengar över.  Om man är född i Sverige in i något annat än samhällets absolutaste bottenskikt har man det så jävla fett att man ska skämmas tamefan (rätta mig om jag har fel).

Jag kan skänka halva min inkomst till bättre behövande om jag vill, men varför ska det ställas så höga krav på folk.  Jag ska inte behöva vilja något.  Chockhöj alla skatter i ett nafs utav bara fan, ryck ifrån mig pengarna bara innan jag hinner ge ifrån mig minsta gnäll och sen är det inte mer med det.  Det ska vara TVÅNG.  Hör jag någon som klagar blir det kula i pannan.

Okej det sista kan modifieras något, eventuellt några justeringar i det andra med om någon är kunnigare än mig om sånt där, men varsågod en hygglig grundprincip att utgå från.  Sluta gnäll.  Nu har jag sagt det jag skulle säga, tänker inte korrläsa.

PS helt orelaterat.  Piccadilly Circus, astronaut på kretskort, (ej mottaget), gumma med barn.  Vem är du?  Vad är du?  DS.

Hej alla stockholmare

Skriven av – 27 december 2012

Nu finns det Morsan 5/GV1 att köpa på gamla hederliga Larry’s corner på söder vad nu gatan heter. Skynda innan han tappar bort dem! Finns ett par fyror med. + sjukt mycket annat som också kan vara värt att ta del av tycker jag.

Bästa skivorna 2012

Skriven av – 15 december 2012

Det här är ju ingen sån där hipp kulturkrängarblogg på någon underdomän till Nöjesguiden, men ibland alltså.  Fylls jag av en sån bubblande, pockande känsla av att jag bara måste dela med mig av alla så omätligt bra grejer jag har upptäckt att det inte är lönt att stå emot.  Första och förmodligen sista gången det händer här, så pass på.

Jag vet att ett litet problem med att tipsa folk om musik på det här sättet är att mer än bara den faktiska produktens kvaliteter spelar in i hur var och en uppfattar den.  Om jag hade hittat soundtracket till Zorba på pirate bay istället för tiokronorslådan på Mickes cd och vinyl skulle jag inte känna något speciellt för det alls, på min höjd tycka att det var lite halvokej bakgrundsmusik.  Följaktligen går affektionsvärdet till skivorna nedan till spillo när de förmedlas den här vägen, men jag hoppas att det går lätt att bygga en egen relation till dem, lika stark som min.  De är de värda.  Nu kanske jag förstörde den möjligheten också med att babbla för mycket om det.  Äh.

Hur som helst blir det ingen lista på de bästa skivorna släppta i år, för det orkar jag inte sätta mig in i tillräckligt och så himla nufokuserad ska man inte vara.  Men skivor jag har upptäckt under 2012:

Hanna Hirsch – Tala svart (2008)
Så jävla sur att jag fick nys om att det här bandet fanns först när jag läste en recension av en spelning precis nära mig från helgen innan, och sen har de knappt spelat någonting alls någonstans sen dess.  Blir fan arg när jag tänker på det.  Det finns låtar i kass kvalitet på youtube, men lyssna inte där, det kommer bara ta ner musiken på jorden och stampa sönder den till samma geggiga smet som all annan skit man lyssnar på.  Det här förtjänar att sättas på piedestal.  Önskar jag hade hört den här när den kom, arton bast och soundtrack till mitt dekiga de-kallar-oss-mods-fast-med-ipod-liv i Björns trädgård och dricker smuggelvin på svartklubbstoan och bara gitarrerna på högsta volym.  Eller, att jag hade haft ett sånt liv, också då.  Nu får jag låtsas istället när jag sätter på den här skivan.

Vånna inget – Allvar (2011)
Samma sak här, upptäckte när jag missade en spelning.  Har visserligen lyckats se dem en gång sen dess, fast det var utomhus och lite Electric Banana Band-stämning i publiken, så det var inte alls samma grej som det hade kunnat vara.  De låter som ett lite långsammare Hanna Hirsch, men skit samma hur de låter, det är känslan som spelar roll (ungefär samma som den i stycket ovan minus låtsasnostalgin, men de fina detaljerna där kan förstås variera från person till person).  De här kommer säkert bli jättestora om de inte redan är det, så man får skynda och lyssna innan skivan har blivit gammal och rockrävsdammig.

Belbury Poly – The Belbury Tales (2012)
Den här skivan är egentligen ett tips på att kolla in hela diskografin hos skivbolaget Ghost Box, som släpper fantastisk brittisk electronica inspirerad av gamla typ Anslagstavlan-samplingar (fast inte den svenska då) och underliga inslag av musique concrète.  Får lite mysko 60-talsmoogexperimentvibbar också.  Den här skivan har allt: ambient pseudopsykedelia, jättekonstig barnsång, rytmer som får en att börja svänga på kroppen fast det liksom känns som att man inte borde.  Kanske årets skiva om man ska vara sån, men det lovade jag ju att inte vara.  Ja men man kan lyssna.

Michael Nyman – The Draughtsman’s Contract (1982)
När jag lyssnar på den här skivan känns det som att jag springer runt på en engelsk sommaräng i 1600-talskläder och är jätteglad och pimpinett.  Förmodligen inte helt sambandslöst med det faktum att den är soundtracket till Peter Greenaways engelska 1600-talssommarängsfilm med samma namn.  Bra film också, fast jag är lite för dålig på att hänga med i svängarna när det blir så hopnystad handling.  Nåja, det hör inte hit.  Pampig som attan är musiken och man vill börja studsa och dirigentflänga med armarna allt man kan.

Virginia Astley – Hope in a Darkened Heart (1986)
Hon hade med en låt på soundtracket till Me and You and Everyone We Know, fast inte från den här skivan.  Den låten var instrumental, mer ambient och hade massa natursamplingar.  De här låtarna har också en jäkla massa reverb, fast hon sjunger också.  Kombinationen av hennes underliga naiva falsettsång och instrumenteringen som inte riktigt kan bestämma sig om den ska vara pop eller klassisk orkester är lite lagom schizo och glädjande på något sätt.  Orkar inte beskriva bättre nu för jag är trött och hungrig.  Ni får lyssna.

Och så kan ni kolla in allting skivbolaget Häpna har släppt också.  Hej hej!

Boktips

Skriven av – 29 november 2012

Jag vet att ni är jätteledsna nu för att jag inte har postat någonting på så länge, men ibland har jag annat att göra, typ spela Mario och tanka massa filmer.  I väntan på nästa superspännande inlägg kan jag tipsa lite om den här boken jag lånade på bibblan, ni ser författare och titel på bilden här:

Eric Gill var en förhållandevis känd typograf, dvs han höll på och ritade typsnitt och sånt.  Jag tog boken ur hyllan för jag tycker sånt är lite kul, men jag tror man kan uppskatta den hyggligt utan det intresset.  Krävs bara att man har den läggningen att man kan sätta sig med en bok bara för sättet den är skriven på oavsett sakligt innehåll.

Det är skriven på 30-talet, och han håller på och babblar en massa om industrialisering kontra hantverk.  Inte alltid jätterelevant idag, men man märker i alla fall att han vill någonting väldigt mycket och det är ju alltid roligt.  Ibland viker han av i filosofiska resonemang som dessa:

Om tålamod ska följande sägas.  Att ha tålamod är att lida.  Människor lär känna varandra genom vad de åstadkommer, men det är genom sitt lidande de är vad de är.  Och lidande är inte bara att uthärda fysisk eller psykisk smärta, utan också att känna glädje.  En kanin som fastnar i en snara får antas uppleva fysisk smärta, men den upplever ingenting annat.  En korsfäst får antas lida både fysiska & psykiska kval, men han erfar även en intensiv glädje och lycka.  Industriarbetaren är ofta bara som en kanin i en snara, konstnären är ofta som en människa uppspikad på ett kors.  Genom tålamod blir människan herre över sin själ.  Det går inte att uttrycka det mindre högtidligt.

Och några sidor senare blir det jätteroligt!  Han avfyrar en lång jäkla repetitiv drapa om hur man inte ska offra det jämna ordmellanrummet för den raka högermarginalens skull, för då blir det oläsligt.  Hela boken är satt med ojämn högermarginal utom det uppslaget.  Haha, där fick du din jäkel.  Hehe.

Eric Gill var för övrigt väldigt pervers och pedofil.  Kolla om boken finns på bibblan, eller skit i det då, jag vet ju att det är det du kommer göra.  Kommer ett nytt inlägg om några dar som är lite mer mainstream.