Etikett: upphittat

Boktips

Skriven av – 29 november 2012

Jag vet att ni är jätteledsna nu för att jag inte har postat någonting på så länge, men ibland har jag annat att göra, typ spela Mario och tanka massa filmer.  I väntan på nästa superspännande inlägg kan jag tipsa lite om den här boken jag lånade på bibblan, ni ser författare och titel på bilden här:

Eric Gill var en förhållandevis känd typograf, dvs han höll på och ritade typsnitt och sånt.  Jag tog boken ur hyllan för jag tycker sånt är lite kul, men jag tror man kan uppskatta den hyggligt utan det intresset.  Krävs bara att man har den läggningen att man kan sätta sig med en bok bara för sättet den är skriven på oavsett sakligt innehåll.

Det är skriven på 30-talet, och han håller på och babblar en massa om industrialisering kontra hantverk.  Inte alltid jätterelevant idag, men man märker i alla fall att han vill någonting väldigt mycket och det är ju alltid roligt.  Ibland viker han av i filosofiska resonemang som dessa:

Om tålamod ska följande sägas.  Att ha tålamod är att lida.  Människor lär känna varandra genom vad de åstadkommer, men det är genom sitt lidande de är vad de är.  Och lidande är inte bara att uthärda fysisk eller psykisk smärta, utan också att känna glädje.  En kanin som fastnar i en snara får antas uppleva fysisk smärta, men den upplever ingenting annat.  En korsfäst får antas lida både fysiska & psykiska kval, men han erfar även en intensiv glädje och lycka.  Industriarbetaren är ofta bara som en kanin i en snara, konstnären är ofta som en människa uppspikad på ett kors.  Genom tålamod blir människan herre över sin själ.  Det går inte att uttrycka det mindre högtidligt.

Och några sidor senare blir det jätteroligt!  Han avfyrar en lång jäkla repetitiv drapa om hur man inte ska offra det jämna ordmellanrummet för den raka högermarginalens skull, för då blir det oläsligt.  Hela boken är satt med ojämn högermarginal utom det uppslaget.  Haha, där fick du din jäkel.  Hehe.

Eric Gill var för övrigt väldigt pervers och pedofil.  Kolla om boken finns på bibblan, eller skit i det då, jag vet ju att det är det du kommer göra.  Kommer ett nytt inlägg om några dar som är lite mer mainstream.

Marx för nybörjare

Skriven av – 17 maj 2011

Igår förmiddag hade jag ett ärende i utkanten av stan, men misslyckades med att hitta rätt buss vid bytet på St Eriksplan, och fick då istället tillfälle att driva runt lite planlöst ett par timmar innan jag hade en föreläsning.

På Myrorna stötte jag på boken ovan.  Den råkar även finnas inskannad och uppladdad som pdf, och jag kan verkligen rekommendera den till alla som är det minsta intresserade av Marx eller bara av allmänbildning.  Den börjar med en kort biografi, fortsätter med Marx influenser från antiken till hans samtid, och går sedan in på hans egna idéer.

Halvt tecknad, halvt handskriven, en lättläst och lättsam introduktion för de som inte har lust och ork att plöja igenom tung facklitteratur, men ändå vill kunna namedroppa Marx och Hegel med lite större trovärdighet.

Kugghjul

Skriven av – 24 april 2011

Vad i hela världen är detta och varför?

Hälsning från Atlanta, 1977

Skriven av – 26 mars 2011

Kassettband

Sida ett på bandet
Sida två på bandet

Ibland hittar man guld.  Jag nämnde i fanzinets första nummer min favoritkassett, ett band från ett AA-möte i North Carolina som jag hittat i en second hand-affär.  Idag gick jag längs Götgatan när jag såg en skylt om en ny loppisbutik halvvägs mellan Willys och Folkungagatan, kassettband för femtio öre styck.  AA-mötet får nu snällt vika undan för en ung herr Holmberg.

Någon som heter Mats har spelat in ett band med vad han på etiketten kallar ”kvalifiserat dravell”, som han skickat som julhälsning till sina kompisar hemma i Sverige från Atlanta i USA, där han av vad jag kan utröna är utbytesstudent och bor hos en familj i någon förort.  Inspelningen går att datera till 1977, baserat på vilka skivor av Queen och ELO som nyss hade släppts.

Han berättar för Markus, Gusten, Flygis och Per om sin nya flickvän Sonya, som inte är mormon som Debbie var, om att människorna i sydstaterna inte har glömt inbördeskriget än och att ”negrer hatar dom”, om en bilolycka han var med i, om att han slutat spela klarinett i skolbandet för att han inte gillar sin band director Mr. Wilbanks, om när han åkte luftballong, om amerikanernas reaktioner på hans träskor, med mera, medan radion hela tiden står på i bakgrunden.  Då och då får han slut på saker att prata om och sjunger med i Rod Stewart eller We Are the Champions.  Han frågar killarna hemma om vad som har hänt med Renée och om McFeast har kommit till McDonalds i Sverige än.

Det är jättekul att sitta och lyssna på och ett härligt oförstört tidsdokument från trettiofyra år sedan, ledigt berättat av en gymnasieelev som lär vara runt femtio nu.

Uppdatering: Jag fick sedermera kontakt med Mats, och gjorde en telefonintervju som finns publicerad i fanzinets andra nummer.