Sen jag flyttade från Stockholm har jag inte gjort några irriterade och uppläxande gatukonstverk som förr. Inget fel på viljan, men den går inte längre hand i hand med inspiration som bara matar på så fort man känner för att jobba lite. I Stockholm gick det per automatik.
Resan ut på landet över påsken innebar en kort vistelse i min gamla stad, och direkt jag klev av på station insåg jag vad skillnaden är: det finns mycket mindre att hata i Lund. Inga roterande reklamplakat som klankar ner på mig som inte handlar dyra kläder sydda av fattiga barn. Inga kolkraftsdrivna blinkande skyltar som talar om för mig att jag bör konsumera sönder naturen för allas välbehag. Ingen nolltolerans mot någonting. Om man lyfter blicken från backen ser man liv och inte mord.
Jag får ta och vända runt i myllan och hitta något annat att hata här så det blir lite fart påt. Tror jag kan ha hittat något redan.
Kludd på tåget.
