Jag har för vana att sätta ihop blandband (på cd) och skicka till mina brevledes vänner. Mixtapes säger vissa, men det är väl dumt när vi har ett svenskt ord som dessutom rimmar.
Även om jag gärna vill se mig själv som lika praktiskt som teoretiskt vurmande för likabehandling av könen så drabbades jag av en obehaglig insikt när jag tittade igenom mina senaste spellistor:
- Man
- Fyra män och en kvinna
- Man
- Män
- Män
- Män
- Män
- En man och en kvinna
- Man
- Man
- Man
- Man
Nästa är knappast bättre:
- Två män och en kvinna
- Man
- Män
- Män
- Män
- Man
- Man
- Män
- Kvinna
- Man
- Man
- Män
- Män
Och det fortsätter i samma stil:
- Man
- Tre män och en kvinna
- Män
- Fyra män och en kvinna
- Man
- Man
- En man och en kvinna
- Man
- Man
- Män
- Man
- Man
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Försvara mig tänker jag inte göra. Förklara mig känns lika lönlöst. Jag kan bara lova att bättra mig och att nästa blandband ska innehålla minst lika många kvinnliga som manliga musiker på varje spår.
Vill man dra några allmänna lärdomar av detta står det en fritt.
bra_gjotr