Efter drygt tre års övningskörning (av och till), först privat och sedan på körskola, tog jag mig äntligen i kragen och gav upp. Det var naturligtvis dumt att ens börja, men bättre sent än aldrig. Om bilismens vederstygglighet kan jag inte formulera mig lika väl som andra redan gjort, men jag kan lista tre små saker som var och en är en bättre upplevelse än den missriktade nöjdhet jag inbillar mig att man känner efter att ha lyckats ta körkort.
- Att tvinga bilar att stanna när man sneddar över gatan tre fyra meter från ett obevakat övergångsställe, och ta god tid på sig, leende inombords åt att bilister alltid har moralisk väjningsplikt.
- Att kompensera det goda samvetet den billösa tillvaron ger en med att äta för mycket chips eller något annat osunt.
- Att göra saker tillsammans, till exempel åka buss och tåg.
bra.sagt.