Dumhet och frimärken

Skriven av – 31 mars 2011

Posten inför i dagarna ett system för att skicka brev med sms istället för frimärken.  Systemet finns redan i Danmark och Tyskland och innebär att man skickar ett sms till ett visst nummer, och får tillbaka en kod som man skriver på kuvertet och som fungerar som giltigt porto.

I och med FRA, datalagringsdirektiv, Beatrice Asks begränsade hjärnkapacitet, med mera, innebär detta att avsändaren till varje brev som skickas med denna metod går i ett nafs att plocka fram för den myndighet som känner sig hågad.  Allt ska lagras i statens register.

När man nämner detta för i övrigt inte alls sinnesrubbade människor, får man av vissa reaktionen ”Men det är väl bra?”.  Det är väl bara bra, om det kan användas för att bekämpa brottslighet?  Frimärken bör fasas ut, som den förlegade metod den är (genuin påträffad åsikt).

Det hjälper inte att man påpekar att rätten att skicka brev anonymt har varit en av de mest grundläggande demokratiska rättigheterna i hundratals år, att samtliga länder som haft effektiv brottsbekämpning som högsta prioritet har varit totalitära diktaturer och att man länkar till denna excellenta bloggpost; vissa människor vägrar inse att deras åsikter inte ens delas av riksdagens mest extrema övervakningsfanatiker och att världen skulle gå käpprätt åt helvete minst dubbelt så fort om de fick ett uns mer politiskt inflytande än den tvivelaktigt förtjänta rösträtt de redan har.

Sakta kokas grodan, men i vilket syfte?  Vissa grodhjärnor verkar tro att det bara är en mysig bastu.  Men dagen kommer då de inser att det är för sent att hoppa ur, och då sitter de där med skägget i trabanten.

3 kommentarer till Dumhet och frimärken

  1. bells skriver:

    näe vadan detta. Att ha kommit till insikten att ungdomars störta fritidsintressen nu för tiden är ”att sitta vid datorn”, har jag accepterat med största vemodsslägga kastad mot kroppen. Men det här tar väl ändå priset.

  2. Morsan skriver:

    Nu blir jag konfunderad. Är din kommentar riktad mot mig eller mot dessa människor jag ondgör mig över? Och är den ironisk, allvarlig eller bara försiktigt mittemellan? Hmm.

  3. bells skriver:

    Var inte konfunderad; den är bittert riktad mot de människor du ondgör dig över!